Jag såg på honom, han var fortfarande vacker även om han var full. Han log stort emot mig och satte i nycklarna, han startade bilen. ‘’ snälla Lucas, vi kan gå istället. ‘’ Jag fångade hans hand. Han skakade på huvudet. ‘’ snälla Alice, inget kommer å hända‘’ sluddrade  han och kysste min hand, jag rös till.

‘’ Polisen kan stoppa dig, och.. ‘’ han avbröt mig med en suck och vände sig om emot mig ,lutade sig fram emot mina läppar och fångade dom med en varm kyss.‘’ sluta’’ mumlade han. Jag lät mina händer krama om hans varma nacke. ‘’ men.. ‘’ andades jag när han släppte mig. Han satte sig tillrätta och körde ut på vägen. Jag var orolig, jag ville verkligen inte att polisen skulle komma. Vi åkte mitt i stan, och där är polisen som mest. Jag svalde hårt och såg på Lucas, han vände sig om och log stort emot mig. ‘’ kolla på vägen!’’ röt jag och greppade ett hårt tag om bältet. Han skrattade. ‘’ jaja, mamma ‘’ fnös han och vände sig om. Jag pustade ut, det kommer att gå bra intalade jag mig själv. Jag böjde mig fram och satte på stereon, ifrån högtalarna dunkade det Adept. Lucas började sjunga med, jag skrattade. Han var så söt. ‘’ your hand fits mine like a perfect match. we kids in lust and the night is young’’ sjöng han. och log, jag lutade mig fram och kysste honom mjukt. Vi glömde bort allt, vägen, bilen, trafiken, livet.

Han lät sina armar krama om min tunna kropp, han värmde upp hela mig. Jag rös till, inte av obehag. Utav av lycka och kärlek. ’’ jag älskar dig Alice ’’ hans röst hoppade emellan orden men jag förstod vad han sa. ’’ jag.. ’’ påbörjade jag men avbröts av en smäll. Allt gick så fort. Jag blundade och föll rakt ner, det var som om att jag landade i et svart hål. Jag såg ingenting men jag kände och hörde allt. Smällen och skriken från våra rädda kroppar. Hela jag värkte. Sakta öppnade jag mina ögon och såg på Lucas, han låg under mig, han var helt hoptryckt och hela hans ansikte var täckt med rinnande blod’’ nej.. Lucas, Lucas snälla. Nej..! ’’ min röst var svag och skakig. Mina tårar rann ner ifrån mina kinder. Jag böjde mig ner och kysste hans mun. Han tittade upp på mig. ’’ förlåt Alice ’’ sa han tyst. Jag försökte bära upp honom, dra ut honom ur bilen. Men jag var alldeles för svag. Jag lät mina armar krama om hans blodiga kropp. ’’ lämna mig inte ’’ grät jag och kysste han flera gånger om. Han tog tre djupa andetag och stängde igen sina ögon. ’’ nej..’’ bad jag och lät mitt huvud vila emot hans livlösa kropp.

Syrenerna blinkade utanför och tjöt som ett ’ här kommer vi ’

‘’ jag är rädd att det inte går att rädda honom miss ‘’ Jag ser på doktorn, jag granskade honom noga. Han hade en vit rock på sig och ett par vita jeans till det. Hans hår var brunt liksom hans ögon. Jag blinkade bort mina tårar. ‘’ Jag är ledsen miss ‘’ fortsatte han och satte sig bredvid mig. Jag reste mig upp snabbt och gick med långsamma steg till Lucas rum, där han hade legat i koma i två år nu. I två år har jag hoppas, bett och velat. Han skulle klara det här, han skulle vakna upp och bli stark igen. Vi skulle aldrig skiljas åt, det hade vi lovat varandra.

Jag fångade hans kalla hand, kramade om den mjukt. Flera tårar rann ner på mina kinder.

Jag var utan hopp eller liv. Utan Lucas kan jag inte leva på riktigt.

‘’ snälla.. Vakna upp. Jag klarar mig inte utan dig ‘’ säger jag med en kall skakig röst.

En röst som sakar något stort.

‘’ jag ber dig ‘’ jag lutar mig ner och kysser hans livlösa läppar, dom är kalla men jag kan fortfarande känna hur hans värme brukar sprida sig in till min kropp, värma upp hela mig.

‘’ jag saknar dig ‘’ snyftar jag och lägger mig bredvid honom i hans säng.

Jag låter mitt huvud vila på hans bröst, som alltid när vi skulle sova. Jag inbillar mig att han tar sina varma fingrar och leker mjukt med mitt mörkbruna långa hår.

‘’  you are the sun When the rain is falling, you are the moon When the night comes ‘’ hör jag honom viska i mitt öra så att jag ryser till. Jag ser på Lucas, han får ett varmt leende på sina mjuka läppar. ‘’ jag älskar dig ‘’ viskar jag till honom och blundar, jag kysser hans mun en gång till och hans kallhet sprider sig inom mig.

Solen värmer upp mig, fyller mig med energi och hopp. Jag kollar ut över det glittrande havet, det var vackert. Jag ser saker på andra sätt idag, förut hade jag inte tänk som jag gör nu. Jag hade säkert kollat ut över havet. Men knappast tyckt att det var vackert, jag hade inte ens fått den tanken då.

Men nu kan jag inte låta bli, nu vet jag hur lite vi lever. Hur stor chans det är att förlora och dö på en sekund.

Det gick så snabbt, det var knappt så att jag såg det innan jag tittade och tänkte efter. När jag såg honom, blodig och livlös.

När han tog sina sista andetag i min famn, mina tårar föll inte ner på mina kinder. Dom rann,

Solen värmer upp mig, fyller mig med energi och hopp. Jag kollar ut över det glittrande havet, det var vackert. Jag ser saker på andra sätt idag, förut hade jag inte tänk som jag gör nu. Jag hade säkert kollat ut över havet. Men knappast tyckt att det var vackert, jag hade inte ens fått den tanken då.

Men nu kan jag inte låta bli, nu vet jag hur lite vi lever. Hur stor chans det är att förlora och dö på en sekund.

Det gick så snabbt, det var knappt så att jag såg det innan jag tittade och tänkte efter. När jag såg honom, blodig och livlös.

När han tog sina sista andetag i min famn, mina tårar föll inte ner på mina kinder. Dom rann, som floder. Hela min kropp tömdes på vätska och kärlek. Jag ville inte leva mer då, jag kunde inte gå utan hans luft i mina lungor.

Nu, flera år efter sitter jag här och ser ut över det glittrande havet. Jag kommer aldrig bli hel igen. Men jag vet att han finns där, han finns fortfarande kvar här någonstans. Och det får mig att fortsätta kämpa.