‘’ du är så vacker..’’ viskade han mjukt i mitt öra, jag rös till utav lycka.

Hans händer värmde mina kinder, han såg in i mina ögon och smålog. Jag kunde inte låta bli att le jag heller. ‘’ nej .. ‘’ mumlade jag svagt och tittade ner på den gråa asfalten som låg under oss. Han skakade på sitt huvud ‘’ jo Angelica ‘’  Jag kollade nu upp på honom, in i hans mörkbruna ögon. Nu lät han sina händer falla ner. Han såg på mig otåligt, som om att han väntade på någonting. Jag harklade mig och med hopp om någonting jag kunde säga för att rädda den obehagliga tystnaden. Men ingenting fick jag fram, jag backade några steg men han stoppade mig med sin hand om min hand. Jag såg ner på våra händer, på något vis så gillade jag det här. Våra händer, spänningen, han, jag, vi.

‘’ Angelica ‘’ andades han ut tyst, Han uttalade mitt namn perfekt.

Nästan för perfekt för att få vara sant. Jag tittade upp på honom och mötte hans blick. Det var någonting med den som fick mig att le utav lycka. Någonting som lyste upp mitt mörker.

‘’ Det är någonting med dig..’’ Han log svagt och fångade nu min andra hand. Långsamt närmade han sig mig. Jag kände hans närhet och värme spridas in igenom mig.

Hela jag pirrade nu.

‘’ som får mig att bara vilja. ‘’ nu lät han sina händer långsamt glida upp runt min nacke och försiktigt dra mitt huvud närmare hans. Allt gick så snabbt, men ändå så långamt.

Nu pressade han sina läppar emot mina.

Nu varvade allt ner, och allt gick som en långsam dröm.

Han smakade på min tunga försiktigt, allt var så nytt och spännande.

‘’ ha dig så här nära.. ‘’ mumlade han emellan dom passionerade kyssarna.

Jag flinade och lät mina händer ta ett mjukt grepp om hans nacke, jag drog honom närmre mig. Hela hans värme strålade in i mig. Den värmde upp hela mig och fick mig att må så bra.

Försiktigt lämnade han mina läppar men höll fortfarande om mina tunna kropp, värmen och kärleken fanns fortfarande emellan oss.

‘’ kom ‘’ sa han med en busig röst och tog tag i min hand. Jag följde efter honom, han gick in emot en skog. Det var fuktigt och grenarna skvätte vatten på oss. Men på något sätt så var det mysigt, han stannade vid en stor ek och tog nu båda mina händer.

Jag tittade upp emot honom och kisade med mina ögon, solen bländade mig totalt.

‘’ vad gör vi här? ‘’ frågade jag skumt, han tog flera steg närmare mig och andades tyst in i mitt öra.

‘’ du är inte för dum för att förstå vad jag vill.. ‘’ han skrattade lågt och kysste min kind.

Jag rös till, och nu med en obehaglig känsla.

Träden, rösten, blicken, meningen. Allt fick mig att inbilla mig något jag inte ville tro på alls.

Jag svalde hårt.

‘’ vad.. Vad är det du menar ? ‘’ Nu log han halvt och vände blicken emot Eken istället.

Jag följde hans blick och såg nu vad det var han menade.

För nästan 10 år sedan hade vi stått på samma ställe, då vi var bästa vänner och inget annat.

Då vi hade tagit en varsin kniv och ristat in i den stora Eken. ‘’ Angelica hjärta Simon = för alltid. ‘’ Vi hade tidigare denna dag köpt plast ringar från en automat och givit varandra en varsin. Vi var gifta som bästa vänner.

Vi hade alltid gått tillsammans på den gamla skolan, i samma klass med samma lärare.

Vi hade växt upp bredvid varandra och alltid funnits där när den andra behövde någon som mest.

Jag tittade på Simon som log. ‘’ jag älskar dig Angelica. ‘’ Mina ögon fylldes med lyckliga tårar.

Jag blundade hårt för att tränga dom inne.

‘’ Simon.. ‘’ Viskade jag svagt, han gick närmre mig och tog min hand.

‘’ jag vill leva med dig för alltid ‘’ Jag såg in i hans mörkblåa ögon. ‘’ och inte bara som bästa vänner.. ‘’ fortsatte han och tog fram någonting ur hans jeans ficka. Det var en blå liten ask.

Nu kunde jag inte stå emot tårarna längre, han öppnade den lilla asken och räckte fram den till mig.

‘’ vill du dela ditt liv med mig, mer än bara vänner den här gången ? ‘’

Ringen glimtade i mina ögon, den bländades utav solen och diamanten som satt i mitten utav den guldiga ringen gav mig en massa känslor.

känslorna var blandade men jag visste mitt svar.

Jag nickade svagt och lät honom försiktigt dra på ringen på mitt ringfinger. Jag log svagt. ‘’ jag vill dela mitt liv med dig.. ‘’ Jag slet blicken ifrån ringen och såg in i hans mörkblåa ögon. Ett leende for upp på hans mjuka läppar. ‘’ Mer än bara vänner Simon. ‘’ Leendet blev större och pressades nu emot min mun.

Vi var två själar som förblev en.

I hela vårat liv hade vi vetat om det här, men nu kom verkligheten.

Och jag visste redan nu och då att det här skulle hålla.

Förevigt.

‘’ du är så vacker..’’ viskade han mjukt i mitt öra, jag rös till utav lycka.

Hans händer värmde mina kinder, han såg in i mina ögon och smålog. Jag kunde inte låta bli att le jag heller. ‘’ nej .. ‘’ mumlade jag svagt och tittade ner på den gråa asfalten som låg under oss. Han skakade på sitt huvud ‘’ jo Angelica ‘’  Jag kollade nu upp på honom, in i hans mörkbruna ögon. Nu lät han sina händer falla ner. Han såg på mig otåligt, som om att han väntade på någonting. Jag harklade mig och med hopp om någonting jag kunde säga för att rädda den obehagliga tystnaden. Men ingenting fick jag fram, jag backade några steg men han stoppade mig med sin hand om min hand. Jag såg ner på våra händer, på något vis så gillade jag det här. Våra händer, spänningen, han, jag, vi.

‘’ Angelica ‘’ andades han ut tyst, Han uttalade mitt namn perfekt.

Nästan för perfekt för att få vara sant. Jag tittade upp på honom och mötte hans blick. Det var någonting med den som fick mig att le utav lycka. Någonting som lyste upp mitt mörker.

‘’ Det är någonting med dig..’’ Han log svagt och fångade nu min andra hand. Långsamt närmade han sig mig. Jag kände hans närhet och värme spridas in igenom mig.

Hela jag pirrade nu.

‘’ som får mig att bara vilja. ‘’ nu lät han sina händer långsamt glida upp runt min nacke och försiktigt dra mitt huvud närmare hans. Allt gick så snabbt, men ändå så långamt.

Nu pressade han sina läppar emot mina.

Nu varvade allt ner, och allt gick som en långsam dröm.

Han smakade på min tunga försiktigt, allt var så nytt och spännande.

‘’ ha dig så här nära.. ‘’ mumlade han emellan dom passionerade kyssarna.

Jag flinade och lät mina händer ta ett mjukt grepp om hans nacke, jag drog honom närmre mig. Hela hans värme strålade in i mig. Den värmde upp hela mig och fick mig att må så bra.

Försiktigt lämnade han mina läppar men höll fortfarande om mina tunna kropp, värmen och kärleken fanns fortfarande emellan oss.

‘’ kom ‘’ sa han med en busig röst och tog tag i min hand. Jag följde efter honom, han gick in emot en skog. Det var fuktigt och grenarna skvätte vatten på oss. Men på något sätt så var det mysigt, han stannade vid en stor ek och tog nu båda mina händer.

Jag tittade upp emot honom och kisade med mina ögon, solen bländade mig totalt.

‘’ vad gör vi här? ‘’ frågade jag skumt, han tog flera steg närmare mig och andades tyst in i mitt öra.

‘’ du är inte för dum för att förstå vad jag vill.. ‘’ han skrattade lågt och kysste min kind.

Jag rös till, och nu med en obehaglig känsla.

Träden, rösten, blicken, meningen. Allt fick mig att inbilla mig något jag inte ville tro på alls.

Jag svalde hårt.

‘’ vad.. Vad är det du menar ? ‘’ Nu log han halvt och vände blicken emot Eken istället.

Jag följde hans blick och såg nu vad det var han menade.

För nästan 10 år sedan hade vi stått på samma ställe, då vi var bästa vänner och inget annat.

Då vi hade tagit en varsin kniv och ristat in i den stora Eken. ‘’ Angelica hjärta Simon = för alltid. ‘’ Vi hade tidigare denna dag köpt plast ringar från en automat och givit varandra en varsin. Vi var gifta som bästa vänner.

Vi hade alltid gått tillsammans på den gamla skolan, i samma klass med samma lärare.

Vi hade växt upp bredvid varandra och alltid funnits där när den andra behövde någon som mest.

Jag tittade på Simon som log. ‘’ jag älskar dig Angelica. ‘’ Mina ögon fylldes med lyckliga tårar.

Jag blundade hårt för att tränga dom inne.

‘’ Simon.. ‘’ Viskade jag svagt, han gick närmre mig och tog min hand.

‘’ jag vill leva med dig för alltid ‘’ Jag såg in i hans mörkblåa ögon. ‘’ och inte bara som bästa vänner.. ‘’ fortsatte han och tog fram någonting ur hans jeans ficka. Det var en blå liten ask.

Nu kunde jag inte stå emot tårarna längre, han öppnade den lilla asken och räckte fram den till mig.

‘’ vill du dela ditt liv med mig, mer än bara vänner den här gången ? ‘’

Ringen glimtade i mina ögon, den bländades utav solen och diamanten som satt i mitten utav den guldiga ringen gav mig en massa känslor.

känslorna var blandade men jag visste mitt svar.

Jag nickade svagt och lät honom försiktigt dra på ringen på mitt ringfinger. Jag log svagt. ‘’ jag vill dela mitt liv med dig.. ‘’ Jag slet blicken ifrån ringen och såg in i hans mörkblåa ögon. Ett leende for upp på hans mjuka läppar. ‘’ Mer än bara vänner Simon. ‘’ Leendet blev större och pressades nu emot min mun.

Vi var två själar som förblev en.

I hela vårat liv hade vi vetat om det här, men nu kom verkligheten.

Och jag visste redan nu och då att det här skulle hålla.

Jag såg på honom, han var fortfarande vacker även om han var full. Han log stort emot mig och satte i nycklarna, han startade bilen. ‘’ snälla Lucas, vi kan gå istället. ‘’ Jag fångade hans hand. Han skakade på huvudet. ‘’ snälla Alice, inget kommer å hända‘’ sluddrade  han och kysste min hand, jag rös till.

‘’ Polisen kan stoppa dig, och.. ‘’ han avbröt mig med en suck och vände sig om emot mig ,lutade sig fram emot mina läppar och fångade dom med en varm kyss.‘’ sluta’’ mumlade han. Jag lät mina händer krama om hans varma nacke. ‘’ men.. ‘’ andades jag när han släppte mig. Han satte sig tillrätta och körde ut på vägen. Jag var orolig, jag ville verkligen inte att polisen skulle komma. Vi åkte mitt i stan, och där är polisen som mest. Jag svalde hårt och såg på Lucas, han vände sig om och log stort emot mig. ‘’ kolla på vägen!’’ röt jag och greppade ett hårt tag om bältet. Han skrattade. ‘’ jaja, mamma ‘’ fnös han och vände sig om. Jag pustade ut, det kommer att gå bra intalade jag mig själv. Jag böjde mig fram och satte på stereon, ifrån högtalarna dunkade det Adept. Lucas började sjunga med, jag skrattade. Han var så söt. ‘’ your hand fits mine like a perfect match. we kids in lust and the night is young’’ sjöng han. och log, jag lutade mig fram och kysste honom mjukt. Vi glömde bort allt, vägen, bilen, trafiken, livet.

Han lät sina armar krama om min tunna kropp, han värmde upp hela mig. Jag rös till, inte av obehag. Utav av lycka och kärlek. ’’ jag älskar dig Alice ’’ hans röst hoppade emellan orden men jag förstod vad han sa. ’’ jag.. ’’ påbörjade jag men avbröts av en smäll. Allt gick så fort. Jag blundade och föll rakt ner, det var som om att jag landade i et svart hål. Jag såg ingenting men jag kände och hörde allt. Smällen och skriken från våra rädda kroppar. Hela jag värkte. Sakta öppnade jag mina ögon och såg på Lucas, han låg under mig, han var helt hoptryckt och hela hans ansikte var täckt med rinnande blod’’ nej.. Lucas, Lucas snälla. Nej..! ’’ min röst var svag och skakig. Mina tårar rann ner ifrån mina kinder. Jag böjde mig ner och kysste hans mun. Han tittade upp på mig. ’’ förlåt Alice ’’ sa han tyst. Jag försökte bära upp honom, dra ut honom ur bilen. Men jag var alldeles för svag. Jag lät mina armar krama om hans blodiga kropp. ’’ lämna mig inte ’’ grät jag och kysste han flera gånger om. Han tog tre djupa andetag och stängde igen sina ögon. ’’ nej..’’ bad jag och lät mitt huvud vila emot hans livlösa kropp.

Syrenerna blinkade utanför och tjöt som ett ’ här kommer vi ’

‘’ jag är rädd att det inte går att rädda honom miss ‘’ Jag ser på doktorn, jag granskade honom noga. Han hade en vit rock på sig och ett par vita jeans till det. Hans hår var brunt liksom hans ögon. Jag blinkade bort mina tårar. ‘’ Jag är ledsen miss ‘’ fortsatte han och satte sig bredvid mig. Jag reste mig upp snabbt och gick med långsamma steg till Lucas rum, där han hade legat i koma i två år nu. I två år har jag hoppas, bett och velat. Han skulle klara det här, han skulle vakna upp och bli stark igen. Vi skulle aldrig skiljas åt, det hade vi lovat varandra.

Jag fångade hans kalla hand, kramade om den mjukt. Flera tårar rann ner på mina kinder.

Jag var utan hopp eller liv. Utan Lucas kan jag inte leva på riktigt.

‘’ snälla.. Vakna upp. Jag klarar mig inte utan dig ‘’ säger jag med en kall skakig röst.

En röst som sakar något stort.

‘’ jag ber dig ‘’ jag lutar mig ner och kysser hans livlösa läppar, dom är kalla men jag kan fortfarande känna hur hans värme brukar sprida sig in till min kropp, värma upp hela mig.

‘’ jag saknar dig ‘’ snyftar jag och lägger mig bredvid honom i hans säng.

Jag låter mitt huvud vila på hans bröst, som alltid när vi skulle sova. Jag inbillar mig att han tar sina varma fingrar och leker mjukt med mitt mörkbruna långa hår.

‘’  you are the sun When the rain is falling, you are the moon When the night comes ‘’ hör jag honom viska i mitt öra så att jag ryser till. Jag ser på Lucas, han får ett varmt leende på sina mjuka läppar. ‘’ jag älskar dig ‘’ viskar jag till honom och blundar, jag kysser hans mun en gång till och hans kallhet sprider sig inom mig.

Solen värmer upp mig, fyller mig med energi och hopp. Jag kollar ut över det glittrande havet, det var vackert. Jag ser saker på andra sätt idag, förut hade jag inte tänk som jag gör nu. Jag hade säkert kollat ut över havet. Men knappast tyckt att det var vackert, jag hade inte ens fått den tanken då.

Men nu kan jag inte låta bli, nu vet jag hur lite vi lever. Hur stor chans det är att förlora och dö på en sekund.

Det gick så snabbt, det var knappt så att jag såg det innan jag tittade och tänkte efter. När jag såg honom, blodig och livlös.

När han tog sina sista andetag i min famn, mina tårar föll inte ner på mina kinder. Dom rann,

Solen värmer upp mig, fyller mig med energi och hopp. Jag kollar ut över det glittrande havet, det var vackert. Jag ser saker på andra sätt idag, förut hade jag inte tänk som jag gör nu. Jag hade säkert kollat ut över havet. Men knappast tyckt att det var vackert, jag hade inte ens fått den tanken då.

Men nu kan jag inte låta bli, nu vet jag hur lite vi lever. Hur stor chans det är att förlora och dö på en sekund.

Det gick så snabbt, det var knappt så att jag såg det innan jag tittade och tänkte efter. När jag såg honom, blodig och livlös.

När han tog sina sista andetag i min famn, mina tårar föll inte ner på mina kinder. Dom rann, som floder. Hela min kropp tömdes på vätska och kärlek. Jag ville inte leva mer då, jag kunde inte gå utan hans luft i mina lungor.

Nu, flera år efter sitter jag här och ser ut över det glittrande havet. Jag kommer aldrig bli hel igen. Men jag vet att han finns där, han finns fortfarande kvar här någonstans. Och det får mig att fortsätta kämpa.

Det känns om att vi har känt varandra i flera år, som om att jag har vart kär i den här pojken i evigheter.

Men det har bara gått några månader och nu sitter jag ihop kurad vid hans sjukhussäng.

Jag tittar på honom med mina tårfyllda ögon, han stirrar upp i taket med en tom blick.

Jag visste ingenting, jag trodde inte ens att det kunde vara möjligt.

Samtalet om det när hans mamma ringde mig och talade till mig med en darrig röst.

Allt stannade upp, hela världen pausades för en sekund.

‘’ du borde komma till sjukhuset ‘’ jag hörde på hennes röst att det var någonting fel, någonting jag inte kände till som jag egentligen borde ha vetat.

‘’ Har han inte berättat? ‘’ hon lät chockad. Jag andades långsamt, lyssnade till varenda ord hon sa.

‘’ Liam har cancer sen länge tillbaka. Vi trodde den var borta.. ‘’ Hon tog ett djupt andetag. ‘’ Det är illa nu Alice ‘’

Jag hade aldrig sprungit så i mitt liv, jag hade aldrig fått den där känslan förut.

Känslan att förlora någon som betyder så mycket. Det är så svårt att förklara med ord.

Tårarna rann ner på mina kinder medans vinden piskade mig i ansiktet.

Och när jag väl kom fram och när jag fick se honom ligga i den dystra sängen med tårar i ögonen stannade jag vid dörrkarmen och såg på honom.

‘’ Liam.. ‘’ viskade jag svagt. Mina tårar rann inte ner längre. dom forsade ner nu, jag gick med darrande ben till hans säng.

‘’ varför har du inte berättat? ‘’ viskade jag svagt och såg på honom med tårar i ögonen. Han tittade på mig men vek sedan undan blicken. ‘’ Jag vill inte vara udda. Jag vill vara som alla andra.. ‘’ viskade han till svar och behöll blicken i ut igenom fönstret. ‘’ Jag ville inte göra dig rädd. Det sista jag ville göra var att skrämma bort dig med min sjukdom.. ‘’ Nu vände han sig emot mig igen, hans bruna ögon var igentäppta med glänsande tårar.

Jag sträckte mig emot honom och kramade om hans svaga kropp.

‘’ Jag skulle aldrig ha lämnat dig för det här. Jag skulle inte bli rädd för det. Det ända jag skulle bli rädd för var att förlora dig ‘’ viskade jag och snuddade hans kalla läppar med mina egna. Mina andetag var snabba och oregelbundna.

‘’ Jag älskar dig Liam ‘’ jag såg in i hans ögon och lät min ena fingerspets försiktigt torka bort hans rinnande tårar. ‘’ Jag kommer aldrig att lämna dig ‘’ fortsatte jag med en lugn röst.

Jag pressade mina varma läppar emot hans kalla läppar.

Även om han var iskall så värmde han upp hela mig.

‘’ jag älskar dig Alice ‘’ viskade han sedan och såg på mig med tunga ögon. Jag blinkade bort tårarna och fångade hans hand. ‘’ du klarar det här, jag vet det ‘’ sa jag med en darrande röst.

‘’ Nej Alice, jag är för svag. Hela jag är smittad. Det finns inte ens något hopp om mitt liv längre, det finns bara en väntan till döden. ‘’ Han uttalade meningen långsamt så att jag skulle förstå, men jag förstod ändå inte. Jag ville inte förstå vad det var som skulle hända.

Att han snart skulle lämna jorden var helt ofattbart.

Att han skulle släppa min hand och vandra vidare, jag vill inte.

Mina isblåa ögon fylldes återigen med tårar som rann ner för mina kinder.

Hela jag darrade nu, jag tog båda hans händer och kramade lätt om dom.

‘’ lämna mig inte Liam.. ‘’ Hans ögonlock var tunga, hans hud var blek och hans röst var hes. ‘’ kom ihåg att jag alltid kommer att älska dig ‘’ han såg på mig allvarligt. Jag försökte nicka så gott jag kunde. ‘’ det var dig jag fortsatte kämpa för. Jag är hemskt ledsen ‘’ fortsatte han med nu en darrande hes röst. Han bet sig hårt i läppen för att hindra tårarna.

‘’ så fort jag såg dig förtrollades jag utav din kärlek, jag kunde inte sluta tänka på dig. Och du gjorde allt bara värre. När du började prata med din mjuka röst, och när du tog modet att bjuda ut mig.

Varje dag åkte min sjukdom längre och längre bak i mitt huvud och snart så fanns bara du där, du vet det ända jag tänkte och brydde mig om.

Men på ett sätt är jag glad att vi flyttade hit. Att jag träffade dig.

Du gjorde mina sista månader underbara. Det var som om att gud visste det, som om att han skickade hit mig för att träffa dig. För att få vara lycklig en sista gång ‘’ En tår föll ner på hans bleka kind. Jag greppade hårdare om hans hand. ‘’ du är så underbar ‘’ viskade jag svagt

Hans ögon föll igen och ett leende for upp långsamt på hans läppar.

‘’ lev för mig ‘’ viskade han hest.

Mina tårar forsande ner och jag for snabbt upp ur stolen och började krama om hans livlösa kropp hårt. ‘’ nej, försvinn inte. Liam, nej. Kom tillbaka! ‘’ Skrek jag med gråten i halsen.

Ett högt och stillt pipande fick mig att tappa andan. Folk rusade in i rummet, både personal och familj.

‘’ nej.. Våran Liam.. ’’  sa dom alla bakom mig.

Jag fortsatte att omfamna Liams livlösa kropp medans folk bakom mig fortsatte att upprepa ordet ‘ nej, våran Liam.. ‘ med deras gråt dold bakom rösten.

Jag kysste hans kalla livlösa läppar och såg på hans bleka men vackra ansikte för sista gången och fällde en tår.

Försiktigt smekte jag hans hand. ‘’ Jag ska leva för dig Liam, som du sa ‘’ viskade jag varmt.

Personalen såg på mig sorgset medans dom la en vit duk över honom.

‘’ döds förklarad klockan 19:32.. ‘’ sa en mörk röst bredvid mig.

Jag tittade ner i golvet medans Liams mamma omfamnade min kropp varmt.

‘’ vi klarar det här Alice, och tillsammans ska vi leva vidare för honom ‘’ viskade hon mjukt.

la upp den här i min gamla blogg, men lägger upp den igen. kommentera vad ni tycker!

Det känns om att vi har känt varandra i flera år, som om att jag har vart kär i den här pojken i evigheter.

Men det har bara gått några månader och nu sitter jag ihop kurad vid hans sjukhussäng.

Jag tittar på honom med mina tårfyllda ögon, han stirrar upp i taket med en tom blick.

Jag visste ingenting, jag trodde inte ens att det kunde vara möjligt.

Samtalet om det när hans mamma ringde mig och talade till mig med en darrig röst.

Allt stannade upp, hela världen pausades för en sekund.

‘’ du borde komma till sjukhuset ‘’ jag hörde på hennes röst att det var någonting fel, någonting jag inte kände till som jag egentligen borde ha vetat.

‘’ Har han inte berättat? ‘’ hon lät chockad. Jag andades långsamt, lyssnade till varenda ord hon sa.

‘’ Liam har cancer sen länge tillbaka. Vi trodde den var borta.. ‘’ Hon tog ett djupt andetag. ‘’ Det är illa nu Alice ‘’

Jag hade aldrig sprungit så i mitt liv, jag hade aldrig fått den där känslan förut.

Känslan att förlora någon som betyder så mycket. Det är så svårt att förklara med ord.

Tårarna rann ner på mina kinder medans vinden piskade mig i ansiktet.

Och när jag väl kom fram och när jag fick se honom ligga i den dystra sängen med tårar i ögonen stannade jag vid dörrkarmen och såg på honom.

‘’ Liam.. ‘’ viskade jag svagt. Mina tårar rann inte ner längre. dom forsade ner nu, jag gick med darrande ben till hans säng.

‘’ varför har du inte berättat? ‘’ viskade jag svagt och såg på honom med tårar i ögonen. Han tittade på mig men vek sedan undan blicken. ‘’ Jag vill inte vara udda. Jag vill vara som alla andra.. ‘’ viskade han till svar och behöll blicken i ut igenom fönstret. ‘’ Jag ville inte göra dig rädd. Det sista jag ville göra var att skrämma bort dig med min sjukdom.. ‘’ Nu vände han sig emot mig igen, hans bruna ögon var igentäppta med glänsande tårar.

Jag sträckte mig emot honom och kramade om hans svaga kropp.

‘’ Jag skulle aldrig ha lämnat dig för det här. Jag skulle inte bli rädd för det. Det ända jag skulle bli rädd för var att förlora dig ‘’ viskade jag och snuddade hans kalla läppar med mina egna. Mina andetag var snabba och oregelbundna.

‘’ Jag älskar dig Liam ‘’ jag såg in i hans ögon och lät min ena fingerspets försiktigt torka bort hans rinnande tårar. ‘’ Jag kommer aldrig att lämna dig ‘’ fortsatte jag med en lugn röst.

Jag pressade mina varma läppar emot hans kalla läppar.

Även om han var iskall så värmde han upp hela mig.

‘’ jag älskar dig Alice ‘’ viskade han sedan och såg på mig med tunga ögon. Jag blinkade bort tårarna och fångade hans hand. ‘’ du klarar det här, jag vet det ‘’ sa jag med en darrande röst.

‘’ Nej Alice, jag är för svag. Hela jag är smittad. Det finns inte ens något hopp om mitt liv längre, det finns bara en väntan till döden. ‘’ Han uttalade meningen långsamt så att jag skulle förstå, men jag förstod ändå inte. Jag ville inte förstå vad det var som skulle hända.

Att han snart skulle lämna jorden var helt ofattbart.

Att han skulle släppa min hand och vandra vidare, jag vill inte.

Mina isblåa ögon fylldes återigen med tårar som rann ner för mina kinder.

Hela jag darrade nu, jag tog båda hans händer och kramade lätt om dom.

‘’ lämna mig inte Liam.. ‘’ Hans ögonlock var tunga, hans hud var blek och hans röst var hes. ‘’ kom ihåg att jag alltid kommer att älska dig ‘’ han såg på mig allvarligt. Jag försökte nicka så gott jag kunde. ‘’ det var dig jag fortsatte kämpa för. Jag är hemskt ledsen ‘’ fortsatte han med nu en darrande hes röst. Han bet sig hårt i läppen för att hindra tårarna.

‘’ så fort jag såg dig förtrollades jag utav din kärlek, jag kunde inte sluta tänka på dig. Och du gjorde allt bara värre. När du började prata med din mjuka röst, och när du tog modet att bjuda ut mig.

Varje dag åkte min sjukdom längre och längre bak i mitt huvud och snart så fanns bara du där, du vet det ända jag tänkte och brydde mig om.

Men på ett sätt är jag glad att vi flyttade hit. Att jag träffade dig.

Du gjorde mina sista månader underbara. Det var som om att gud visste det, som om att han skickade hit mig för att träffa dig. För att få vara lycklig en sista gång ‘’ En tår föll ner på hans bleka kind. Jag greppade hårdare om hans hand. ‘’ du är så underbar ‘’ viskade jag svagt

Hans ögon föll igen och ett leende for upp långsamt på hans läppar.

‘’ lev för mig ‘’ viskade han hest.

Mina tårar forsande ner och jag for snabbt upp ur stolen och började krama om hans livlösa kropp hårt. ‘’ nej, försvinn inte. Liam, nej. Kom tillbaka! ‘’ Skrek jag med gråten i halsen.

Ett högt och stillt pipande fick mig att tappa andan. Folk rusade in i rummet, både personal och familj.

‘’ nej.. Våran Liam.. ’’  sa dom alla bakom mig.

Jag fortsatte att omfamna Liams livlösa kropp medans folk bakom mig fortsatte att upprepa ordet ‘ nej, våran Liam.. ‘ med deras gråt dold bakom rösten.

Jag kysste hans kalla livlösa läppar och såg på hans bleka men vackra ansikte för sista gången och fällde en tår.

Försiktigt smekte jag hans hand. ‘’ Jag ska leva för dig Liam, som du sa ‘’ viskade jag varmt.

Personalen såg på mig sorgset medans dom la en vit duk över honom.

‘’ döds förklarad klockan 19:32.. ‘’ sa en mörk röst bredvid mig.

Jag tittade ner i golvet medans Liams mamma omfamnade min kropp varmt.

‘’ vi klarar det här Alice, och tillsammans ska vi leva vidare för honom ‘’ viskade hon mjukt.