utan dig kommer jag trilla, falla ner.

jag mår illa, hudvudet dunkar, tankarna snurrar medans musiken slår på högsta volym i mina öron.

jag förstår att allting är mitt fel, jag kan inte tänka klart. Precis som du säger, jag är en idiot. Jag är inte värd dig, jag är inte värd ett skit. Men ändå fortsätter jag att vara så jävla girig, jag ska ha det bästa. Jag ska ha dig, för du är det bästa som finns. Men jag vet också att jag inte klarar mig utan dig, inte en ända sekund.

Jag har gjort fel, jag gör alltid fel. Och jag förstår inte mina misstag förens jag sårat dig. Men älskling, jag är så jävla ledsen. Jag är störd, helt sjuk.

Jag är så jävla osäker på mig själv, på mina känslor och min kropp. Jag klarar inte av mig själv.

Det ända jag är säker på att jag älskar dig, utav hela mitt hjärta.

Du får mig att må bra, du får mig att leva normalt.

Det är du som får mig att vilja fortsätta, kämpa och vilja. Du ger mig styrka, mod och kärlek.

Och det är precis det jag behöver. Det är dig, hela du.

När jag har din närhet intill mig blir jag aldeles lugnt, jag blir mig själv. Jag kan andas ut, trilla tillbaka ett steg och bara vara. Men när vi skiljs åt kommer tårarna, dom tränger sig fram. Smärtan och ångesten.

Jag vill bara ha mer utav dig, din kropp intill min. Dina läppar intill mina.

Varje dag, förevigt.

lämna mig inte, jag klarar inte av det.

jag står redan skakandes på en tunn tråd, utan dig skulle jag trilla, falla ner.

Jag vill inte, älskling.

jag älskar dig, jag har gjort fel.

förlåt mig, men utan dig. Lever inte jag.